07 oktober, 2010

Guide till den perfekta tuschlinjen

© Efraim Ramsén 2010
 Jag har tänkt på det men jag vet inte varför jag inte har provat innan. När jag provade att tuscha denna konstiga myra med lokalpolitiska stövlar så tejpade jag ihop tuschpappret och skissen utan att tejpa fast dem på ljusbordet. Då kunde jag fritt rotera pappret efter hur jag ville dra linjerna och jag kunde utnyttja stålstiftet maximalt samt få mycket mer stabilitet när jag tecknade. För någon som inte tecknar själv kan det låta som en urlöjlig detalj, men jag tror att såna här små upptäckter är de små milstolparna som kan förändra och förbättra ens stil avsevärt. 

Stiftet jag använde till att tuscha är ett G-Pen från Deleter. Just den modellen ger stor linjevariation beroende på hur hårt man trycker men kan vara svår att hantera.

Tuschet jag använde var Daler Rowney FW Acrylic Artists Ink, som man hör på namnet akrylbaserat och vattenfast. Tyvärr inte spritfast så mina senare planer på att färglägga med promarkers fick jag överge. Annars ger det här tuschet riktigt bra svärta men är lite mer trögflutet än det vattenlösliga tusch jag använder. Vad jag har märkt så blöder det inte någonting, vilket ger klara och skarpa linjer - något som verkligen krävs om man ska kunna utnyttja stiftets linjebredder.

Pappret är ett blankt tjockt kartongaktigt papper som egentligen är för utskrifter. Just dessa tycker jag fungerar riktigt bra med stålstift! De har en len yta som är skön att jobba på och blöder inte ens med vattenlösligt tusch, såvida man inte rispar upp hål i pappret. Tjocka, hållbara och funkar riktigt bra med markers med. Enda nackdel är att tusch kan torka långsamt eftersom det kan ta ett tag för det att sjunka ner i pappret om man använder större mängder.

Nu är det ju väldigt personligt vad man gillar för material och tekniker men det här rekommenderar jag till de som vill prova eller brukar använda stålstift. Jag är verkligen ingen expert men jag gillar att prova mig fram.

(Myran är tuschad för hand och färglagd i Photoshop)

4 kommentarer:

  1. Hm, intressant där - för min erfarenhet av stålstift är typ mest... skit. Problemet jag har är att jag tycker att man måste doppa hela jävla tiden. Tuschet i stiftet räcker typ aldrig länge alls, och det är otroligt störande för mig. Det där med att tejpa ihop skissen och tuschpappret var ju en riktigt smart grej, det ska jag allt testa!

    Fin myra också, även om alla motiven på stövlarna inte faller mig i smaken... alls ;)

    SvaraRadera
  2. Man tackar! Doppandet vänjer man sig vid, men det är stor skillnad på vilket tusch och papper man har hur länge varje dopp räcker. Kör du ett tunnare vattenbaserat tusch och ett glansigt papper som inte suger åt sig så mycket så räcker det längre.

    Bilden skulle vara som illustration till lokaltidningen i samband med att de sex partierna skulle samarbeta, men sen hoppade SPI av så hela idén med myran och de sex benen som min pappa hade rasade ihop och bilden blev rätt så oanvändbar.

    SvaraRadera
  3. Antar att det går att vänja sig - men jag får nog hålla mig till vad Höjer sa om mig: "Fan Calle, du är för kladdig. Du kanske ska använda penna istället?" XD
    Jaha, fan vad tråkigt med bilden då! Vad är SPI för spännande lokalparti då? Spiritualisterna? ;)

    SvaraRadera
  4. Svenska Pensionärers Intresseförbund.. fick deras reklam i lådan innan valet XD

    SvaraRadera